Det som blir över, del 1 av 3: Clyde FC

Those were the days. Bild: Londonhearts.com

There's a well-known Glasgow football team; they don't play in blue, they don't play in green. Enligt Partick Thistles egna hemsida är detta det bästa sättet att beskriva klubbens position i fotbollsvärlden på, som en försmak av vad som väntar oss när vi lyfter på Celtic och Rangers, och ser vad som döljer sig i Glasgows fotbollsskuggor.

När folk tänker Glasgow & fotboll, så tänker man på Celtic och Rangers. Hur överlever då de mindre klubbarna i en stad med 1,2 miljoner invånare? Svaret är förstås att de knappt överlever över huvud taget, men Clyde FC, Queen's Park och just Partick Thistle hankar sig ändå fram på sina egna sätt.

Clyde FC
Skottland är ett land med en lång fotbollshistoria (skotska FA Cupen (Scottish Cup) är t.ex. världens nästa äldsta fotbollsturnering), och tack vare detta så har de flesta klubbar någon milstolpe i en 130-årig historia att skryta med. Clyde Football Club - som tagit sitt tilltalsnamn från den flod som rinner genom Glasgow, eftersom klubben både bildades och spelade sina matcher väldigt nära River Clyde - bildades 1877, och i klubbens 134-åriga historia så har man vunnit just Scottish Cup tre gånger (1939, -55, -58). Dessutom kan man stoltsera med många finaler i diverse Glasgow-turneringar, som var populära ända fram till mitten av 1980-talet.

Fram till andra världskriget så var Clyde som vilken fotbollsklubb som helst. Man hade sina till synes ouppnåeliga lokala rivaler i Rangers och Celtic, man vann inte speciellt mycket förutom mindre lokala turneringar, men man figurerade ändå allt som oftast i den högsta skotska divisionen.

1939 vann man Scottish Cup, men sen stundade ju ett världskrig. När det väl var slut så började Clyde bjuda fansen på ett par toppar som ackompanjemang till de dalar man även hade. T.ex. så tog man sig upp från näst högsta ligan säsongen 56/57, och gick sedan och vann Scottish Cup året därpå. Från andra divisionen till cuphjältar på ett år, sånt var man inte van vid i Clyde, och supportrarna jublade åt framgångarna.

I en liga med 18 lag slutade man säsongen 66/67 på tangerade rekordplaceringen trea i ligan. Så högt har man inte varit sedan dess. Och det är här nånstans som Clyde går från att vara som vilken fotbollsklubb som helst till något annat. En riktig twist i historien. Slummen i Glasgow skulle städas upp/rensas ut, och detta gjordes genom att helt enkelt förstöra bostadshus. Clyde, vars supporterkärna bodde i flera av dessa ”slumområden” i södra delarna av staden, där hade sin hemmaplan, drabbades extremt hårt av att de trogna fansen var tvungna att ta sina liv till någon annanstans i staden, eller till och med landet.

Men innan vi går vidare så måste vi ta ett steg bakåt. Redan under mitten av 30-talet hade Clyde ekonomiska problem, men tog sig ur den snaran genom att introducera greyhound-racing på klubbens hemmaplan, Shawfield Stadium, som en extra inkomstkälla (vissa klubbar har löparbanor mellan planen och läktarna, Clyde hade hundtävlingsbanor). Tyvärr tog det inte många år innan de ekonomiska problemen var så svåra igen att man var tvungen att sälja sin arena till Greyhound Racing Association. GRA fungerade dock i fortsättningen som hyresvärd, och Clyde fick spela kvar på Shawfield. Ända fram till 1985, det vill säga.

Från slutet av 60-talet och fram till 80-talet så hade Clyde gått bakåt som klubb. Som sagt, utplåningen av slumkvarteren tog hårt mot Clydes supporterskara, och med minskade inkomster så började klubben sjunka. Man pendlade mellan högsta och näst högsta divisionen, och hade inga pengar att rusta upp Shawfield med. Som en följd av detta så kände sig GRA till slut tvungna att sätta ut Shawfield Stadium till försäljning. 1985 var Clyde tvungna att lämna sitt 87 år gamla hem.

Man flyttade temporärt in hos värsta rivalerna Partick Thistle under fem år, vilket följdes av två år i Hamilton, strax söder om Glasgow. Men Clyde vandrade inte runt i blindo, även om supportrarnas självtagna smeknamn Gypsy Army tyder på nåt annat, utan man hade siktet inställt på en helt ny stad – något som förstås inte gillades alls av de trogna supportrarna, men ändå sågs som en nödvändighet av klubben.

Från River Clyde till Cumbernauld.

Cumbernauld, 1½ mil nordost om Glasgow, var inte bara en ny stad för Clyde, utan bokstavligt talat en ny stad. 1956 hade den anlagts, som ett sätt att lätta på populationstrycket som fanns i Glasgow. På bara trettio år hade över 50 000 människor bosatt sig i staden, och nu var man riktigt sugna på ett professionellt fotbollslag. Clyde såg chansen, och efter en längre tids planering så bytte man – mitt under säsongen 93/94 – från Hamiltons Douglas Park till Broadwood Stadium. 5 februari 1994 spelade man sin första hemmamatch på nya arenan, och ni kan ju gissa vilka man mötte. Hamilton tackade för hyran och tog med sig en 2-0-seger hem från Clydes Cumbernauld-premiär.

Klubben må ha haft det extremt stormigt utanför planen under 1900-talet, men det är under 2000-talet som man varit som sämst på planen. Clyde var nära att gå upp till skotska Premier League efter en bra säsong 02/03, men den missade uppflyttningen gjorde att klubbens vacklande ägare fick nog och ville sälja. Efter flera säsonger utan uppflyttning till Premier League slog ekonomins röda siffror Clyde i ansiktet så att man tappade medvetandet. Två år och två nedflyttningar senare vaknade man upp till vardagen i skotska Division Three (fjärde högsta ligan).

Det är här man för sin tillvaro nu för tiden. Som sjua av tio lag så här långt är man långt ifrån nedflyttning (det finns alltid ett eller två lag som är så enormt mycket sämre än alla andra i de skotska nationella ligorna), men man är även långt ifrån skotska cupfinaler inför 100 000 åskådare på Hampden Park, eller 52 000 pers på Shawfield i ett derby mot Rangers. Framför allt är man långt ifrån Glasgow och sin gamla supporterskara. Klubben från River Clyde har fått ben och gått upp på land, men priset för utvecklingen har varit alldeles, alldeles för högt.

Kan man skylla allt på Celtic och Rangers och deras enorma dragningskraft i staden? Nej, det vore rätt elakt. Men vi kan i alla fall konstatera att sånt här inte händer klubbar som har en hel stad för sig själv – och enligt den principen så borde Clyde, trots närheten till Glasgow, gå en hyfsad framtid till mötes under 2000-talet.

Men framför allt känns det bara väldigt sorgligt att ett lag med ett stolt fartyg på klubbloggan hamnat så långt från sitt rättmätiga element.

¤ ¤ ¤

Detta var första delen i en mindre serie som fixerar strålkastarljuset på de klubbar som genom ödets nyckfullhet tvingat leva sina liv i skuggan av två lag som tagit 96 av alla 115 ligatitlar i skotsk fotbolls historia. Klubbarna kvar att behandla är Queen's Park och Partick Thistle.

/JJ